Ett riktigt jobb

Träffade en bekant som frågade vad jag sysslar med nu för tiden. Berättade att jag startat eget, designar, syr och säljer barnkläder.
-Jaha, vad kul, men du har inget typ riktigt jobb än då? svarade min bekant.

Ett riktigt jobb ?? Finns det kanske någon manual som jag inte känner till där kriterierna för detta står att läsa. Kan jag ha varit borta från skolan den dagen dom gick igenom vad som är godkända jobb och icke godkända jobb. Måste man ha en chef att beklaga sig över och en usel lön att gnälla om för att det ska vara "riktigt"?

Kanske, och detta är bara mina spekulationer givetvis, kanske är det lite avundsjuka över att jag gör något som jag tycker vansinnigt mycket om, när jag vill och hur jag vill, som får vissa personer att avfärda mitt jobb som oriktigt. Kan det vara så?
Sticker det folk i ögonen att jag har möjligheten att förena en hobby med att driva ett företag, att jag finns hemma när barnen är sjuka, att vi kan ha lååååååångt sommarlov tillsammans eftersom jag kan lägga arbetstiden när barnen antingen leker eller sover, att vi kan ha jullov, påsklov, höstlov och studiedagar utan att behöva tjafsa om vems tur det är att "va hemma med barnen" som jag vet att man gör i många andra familjer.

Kanske kan det vara så att min bekant kände avund och försökte få sig själv att må bättre genom att vara nervärderande. Det är ok i så fall. Jag kan bjuda på det. Jag tycker nämligen att jag kan vara värd lite avund då och då. Det är gott för självförtroendet att veta att någon annan vill promenera runt i ens skor. Jag trivs ju och jag är lycklig med mitt val av arbete, oavsett om det anses riktigt eller oriktigt av min omgivning. Det är bara ledsamt att inte alla kan få känna samma sak, att inte min bekant känner sig lika lyckligt lottad som jag gör.
/Kram